Idag är jag superförkyld. Men vad gör det? Solen skiner och hästarna behöver sitt ändå. 

Bara att bita ihop och göra allt som vanligt men lite långsammare. Det finns en charm i det också. 

Nu känns det som om våren står och väntar. Några bakslag får vi ju alltid med det är bara en kort formsvacka. 

Det är så härligt när ljuset kommer tillbaka och fåglarna börjar vakna till liv. Man får liksom lite pirr i kroppen.