Hej

Det är ju oundvikligt att din häst blir äldre. 

Min gentleman börjar bli till åren. Han är idag 17 år.

För mig är det jättejobbigt att ens tänka att han en dag ska försvinna från mitt liv. Han betyder så mycket och då jag har haft honom i 14 år så känner vi varandra så bra. 

Han är lite stel och trist emellanåt men oftast är han fin.

Jag har två unghästar som jag måste jobba med en hel del så ibland känns det som om jag glömmer bort Ceasar. Han är så självklar och vi fungerar så super så det bara är. 

Igår då jag tog in honom så var han stel. (vi var ute och red för några dagar sedan och som alltid går det undan. Han älskar att springa)

Jag såg på honom och tänkte att jag tar ut honom i repgrimma och arbetsrepet. - Ska vi?

Han ville inte alls. Han ville äta hö. Jag fick nästan dra ut honom. Ha ha

På väg ner till ängen hade jag en klump i halsen. Herregud jag kommer aldrig att få en sån här häst igen. Varför har jag inte tagit hand om det? Förebrådde mig själv och var ledsen. Kanske är det här det sista vi gör. Hua vilken tanke

Men så kom vi ner till ängen och han fick börja röra sig. Jag ville se hur han rörde sig. Och det var superfint!!! Han vaknade och bara rörde sig. Fantastiskt

Sen då han piggnat till lekte vi våra vanliga lekar och båda var så glada. 

Då vi gick tillbaka till stallet så kändes det som förr. Vilken kontakt vi fått på denna korta sekund. 

Så vad vill jag säga med detta?

Kanske detta… Ta hand om varandra medan vi har varandra och ta tillfällen att bara umgås och lek med din häst. Det skapar så fin kommunikation att ridningen blir ännu bättre.

Hur brukar du göra?