Förekomst

Springmask misstas ofta för spolmask när ljusa maskar ses i träck. På bilden ses överst en springmask, hane. I mitten ligger en springmask, hona. Nederst ses en spolmask. Observera att springmaskhonan smalnar av i ena änden, vilket inte spolmask gör. Springmaskhanen är liten. 

(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Staffan Tamm/SVA

Spolmasken, Parascaris equorum, är hästens största inälvsparasit. Den är vit, spolformad och blir vanligtvis 10-20 centimeter lång. Spolmaskinfektion är vanligt hos föl och unghästar. Immunitet börjar utvecklas vid sex månaders ålder och gör att andelen hästar med spolmask sjunker med stigande ålder.

Livscykel/smittvägar

Hos spolmasken sker utvecklingen av larven till stadie L2 inuti ägget. Hästen får i sig spolmaskägg via munnen till exempel på betet och äggen kläcks sedan i tarmen. Larverna tar sig igenom tarmväggarna till ett blodkärl och förs med blodströmmen via levern till lungorna. Här hostas larverna upp och sväljs ner till magtarmkanalen. Larverna utvecklas sedan till vuxna maskar i tunntarmen. Hela livscykeln tar cirka tre månader. En könsmogen spolmaskhona har mycket hög fruktsamhet och kan producera mer än en miljon ägg per dag. Ett infekterat föl kan därmed sprida 50 miljoner ägg per dag. Spolmaskäggen tål både kyla och torka bra och kan överleva flera år i omgivningen.

Symptom

Spolmaskinfektion förknippas vanligen med nedsatt aptit och dålig tillväxt, ruggig hårrem och hängbuk. När larverna förflyttar sig från lungorna till magtarmkanalen kan emellanåt symtom ses i form av hosta och slemmigt näsflöde. De vuxna spolmaskarna lever fritt i tarminnehållet och suger i sig näringsämnen. Hästens näringsupptag minskas härigenom och det förorsakar försämrad tillväxt. Det förekommer även att stora mängder spolmask orsakar blockering (obstruktion) av tarmen som i värsta fall leder till att tarmen brister (rupturerar).

Källa javascript:nicTemp();