Förekomst

Stora och små blodmaskar i tarminnehåll.
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Bengt Ekberg/SVA

Strongylus vulgaris är den vanligaste och mest sjukdomsframkallande av de stora blodmaskarna. Förekomsten av S. vulgarisoch skadeverkningar orsakade av den har minskat med ökad användning av effektiva avmaskningsmedel. I mitten av 1970-talet utskiljde 65-70 procent av svenska hästar ägg från S. vulgaris och det var vanligt med kolik till följd av infektion med denna mask. Ett årtionde in på 2000-talet har andelen av äggpositiva hästar sjunkit till cirka tre till fem procent.

Livscykel/smittvägar

Stora blodmaskens livscykel börjar som hos lilla blodmasken med att vuxna maskar lägger ägg i tarmen på en häst. Äggen kommer ut via träcken på betet där de utvecklas fram till L3-stadiet. L3-larverna i gräset kan ätas av en ny häst som då blir infekterad. När stora blodmaskens L3-larver kommer ner i tarmen utvecklas de till L4-larver och borrar sig in i de små blodkärlen i tarmväggarna. Därefter tar de sig i kärlen upp till ett stort blodkärl i tarmpaketet som kallas krösroten, vilket tar cirka tre veckor. Här utvecklas larverna vidare till vuxna maskar under cirka tre till fyra månader. Maskarna följer sedan med blodet tillbaka till grovtarmen, där de fäster sig vid tarmslemhinnan och suger blod. Efter sex till åtta veckor i grovtarmen blir maskarna könsmogna och kan börja producera ägg. Hela livscykeln tar cirka sex månader.

Symptom

Ofta ses inga symtom alls vid förekomst av stora blodmasken. Hästar kan ha stora blodmasken utan att visa tecken på sjukdom. Kolik är det vanligaste symtomet på infektion med S. vulgaris. Kolik framkallas av att larvernas förflyttning orsakar inflammation och blodproppar (trombembolier) i tarmkrösets blodkärl, vilket ger syrebristskador i tarmen. Parasitskadorna uppges också kunna ge minskat blodflöde till tarmarna, nervskador och förändrad tarmmotorik som också kan orsaka kolik.

Källa javascript:nicTemp();