Hästmassage iFokus

Hästmassage

Etikett: maskar-hos-häst
Läst 4898 ggr
savvyranch
0

Små blodmaskar eller strongylider – cyathostominae

Alla hästar har mer eller mindre endoparasiter och i mindre mängd stör de vanligen inte djurens hälsa. Föl och unghästar är mer känsliga för parasitangrepp än vuxna hästar och därför skall parasitbekämpningen ske med hänsyn till hästarnas ålder.

Förekomst

Larver av små blodmaskar inkapslade i grovtarmsväggen.
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Bengt Ekberg/SVA

Två larver på väg att ta sig ut från tarmväggen till tarminnehållet. 
(klicka på bilden för att se den i större format) Foto: SVA

Små blodmaskar i tarminnehåll. Några är ljusa och några är röda. (klicka på bilden för att se den i större format) Foto: Johan Höglund/SLU

Små blodmaskar eller strongylider,Cyathostominae, är hästens vanligaste parasit. Nära 100 procent av svenska hästar bär på små strongylider. Unga hästar bär i allmänhet på större parasitbördor än de äldre. För närvarande finns 50-talet arter beskrivna inom gruppenCyathostominae, varav ett 30-tal förekommer i tempererat klimat. Tio av dessa arter är allmänt förekommande. De är gråvita eller rödaktiga till färgen och en halv till två centimeter långa.

Livscykel/smittvägar

Blodmaskarna har en direkt livscykel. Äggen kommer ut med hästens avföring och kläcks på betet. I hagen genomgår larven flera utvecklingsstadier. Det är först när den nått det tredje stadiet (L3) som den kan infektera hästen. Utvecklingen från ägg-L3-larv tar två till fyra veckor, beroende på temperatur och fuktighet. Varmt och fuktigt klimat gynnar utvecklingen. En larv kan överleva länge i träcken vid torr väderlek. När sedan vädret blir gynnsamt tar sig larven ut i gräset med hjälp av fuktdroppar och kan på så sätt infektera en betande häst. Väl ute i gräset är larven känslig för sol och torka.
De uppätna L3-larverna kapslar in sig i grovtarmens slemhinna där de utvecklas till L4-larver som sedan tar sig ut i tarmen och blir till maskar. Hela livscykeln tar cirka två till tre månader. Alla L3-larver utvecklas dock inte direkt till L4-stadiet, utan kan stanna i tarmslemhinnan i ett vilostadie (inhiberad larv). Detta sker främst under höst/vintern.

L3-larverna är tåliga för kyla och kan övervintra i flera månader på betet. De larver som övervintrar infekterar hästar som släpps på betet nästföljande vår. I mitten av sommaren året efter att larverna kom ut på betet, börjar den övervintrade smittan att minska. Om våren och försommaren är kall och regnig tar det längre tid innan larverna dör.

En stor del av de små blodmaskarna övervintrar som vilande (inhiberade) L3-stadier i hästens mag-tarmkanal. Till våren aktiveras dessa allteftersom och fortsätter sin livscykel till äggläggande mask. Hos en kraftigt infekterad häst kan maskarna lägga mer än 1000 ägg per gram träck. 

Symptom

Ofta ses inga symtom alls vid förekomst av små blodmaskar. Hästar kan ha små blodmaskar utan att visa tecken på sjukdom. Kliniska symtom kan vara viktsförlust, nedsatt allmäntillstånd och olika grader av kolik. I vissa fall kan det bli en allvarlig diarrésjukdom som kallas larval cyathostomos, som är förknippat med massutträde av cyathostoma larver från tarmslemhinnan. Sjukdom utbryter oftast under vårvintern hos hästar under fem år. Ofta har dessa hästar avmaskats en kort tid före sjukdom. Diagnos kan vara svår att ställa och baseras till stor del på anamnestiska uppgifter och närvaro av stora mängder fjärde stadiets larver i träcken.

Källa javascript:nicTemp();

värd för http://hastmassage.ifokus.se/

Lev livet här och nu. Kärleken övervinner allt