Annons:
Etikettråd-hur-du-kan-hjälpa-din-häst
Läst 3212 ggr
savvyranch
2013-03-02 17:30

Vildhästen i ditt stall

Läsvärt om hästar

Vildhästen i ditt stall

Tamhästen

Dagens tamhäst må vara ack så söt och civiliserad, innerst inne är den ändå väldigt lik den vildhäst den härstammar ifrån.

Mankhöjd, färg och andra utseendefaktorer är ganska lätta att påverka genom medveten avel och lite kunskaper i genetik. Detta eftersom utseendeanlag styrs av få gener. De kan därför förändras på ganska få generationer.

Beteenden däremot styrs av stora genkomplex, vilket gör dem mycket svåra att förändra genom avel. Det är en av anledningarna till att dagens häst inte (förutom till viss del just utseendemässigt) skiljer sig från vildhästen. Likaså är dess inre funktioner desamma.

Ur beteende- och skötselsynpunkt har alltså hästen samma behov idag som för flera tusen år sedan. Anpassningen till att vara domesticerad (”tam”) går mycket, mycket långsamt. Hästen har varit domesticerad i 5000 år och ändå är det inte tillräckligt länge för att utveckla beteenden som passar den nya livssituationen. Alla vildhästbeteenden finns kvar domesticeringen har endast påverkat hur lätt de olika beteendena utlöses. Inte tagit bort eller lagt till några nya.

Flocken

En naturlig hästflock består av 4-8 hästar och är uppbyggd som ett harem, d.v.s. en hingst och ett till fyra ston, samt deras icke vuxna avkommor. Hingsten har till uppgift att vakta och försvara flocken, medan ledarstoet (oftast den äldsta) är den som visar flocken till nya betesmarker, vattenhål etc.

Både ston och hingstar utvandrar från flocken som unghästar. Ungstona söker up en ny haremsflock och hingstarna lever i ungkarlsgrupper tills de kan skaffa ett eget harem (vid cirka fem års ålder). Äldre hästar (över femton år) kan leva själva, det gäller både ston och hingstar.

Dygnsrytm

Under hästens ”vakna” tid är den aktiv ca 80-90 % av tiden. Under sin viloperiod av dygnet är den aktiv ca 50 %. Hästen är alltså ett extremt aktivt djur, och det blir lite missvisande att kalla den dagaktiv.

Hästen äter nästan dygnet runt, det behövs, både på grund av foderspälkningssystemets uppbyggnad och på grund av den höga vattenhalten i gräset. Som gör att det krävs en stor volym för att fylla näringsbehovet.

Totalt sover hästen ca fyra timmar, uppdelat på flera korta stunder. Den enda längre viloperioden är på efternatten. Ungefär en timme är så kallad REM-sömn (den typ av sömn då vi människor drömmer, dvs. hjärnaktiviteten är hög). För att kunna försjunka i REM-sömn måste hästen ligga ner. REM-sömnen är viktig och hjälper till att sortera intryck.

Beteendestörningar

Vi, som ansvariga för hästarnas välbefinnande, måste se till att den miljö de vistas i, i så stor utsträckning som möjligt motsvarar den de är avsedda att leva i. Det är när vi tillåter för stora avvikelser i miljön som beteendestörningar och andra miljöbetingade (T.ex. dammhosta) sjukdomar utvecklas. Orsakerna till beteendestörningar är helt miljöbetingade.

En olat är något man kan vänja bort, t ex en häst som nafsar eller tigger. En beteendestörning däremot kan närmast jämföras med alkoholism eller narkotikaberoende. En häst med en beteendestörning har lika stort behov av att utföra denna, som en alkoholist eller narkoman har av sin drog. Det är därför beteendestörningar är så svåra att komma till rätta med när de väl utvecklats.

Foderspjälkningssystemet

Hästens foderspjälkningsorgan är anpassade för en jämn tillförsel av foder. Magsäcken är lite, därför att hästen är ett flyktdjur (det har vi alla fått erfara?) Och i sitt vilda liv inte har råd att bära på en massa extra vikt. Den har dessutom ingen gallblåsa, vilket gör att gallan hela tiden går rakt ut i tarmkanalen. Gallan kan alltså inte lagras för att sedan skickas ut i en stor dos när mycket mat kommer på en gång, som hon t ex människan.

I vilt tillstånd äter hästen alltså i princip hela sin aktiva tid, cirka arton timmar per dygn. Då utnyttjas det foderspjälkningssystem hästen utvecklat mest effektivt och den kan också maximalt tillgodogöra sig den tillförda näringen. Gallan som produceras avges i sådan takt att den är avpassad för att bryta ner en liten mängd foder och det är därför svårt att klara att bryta ned allt om det kommer i för stor mängd på en gång.

Gräset som den vilda hästen äter har ett mycket stort vatteninnehåll, vilket gör att den måste äta en väldigt stor mängd för att få i sig sitt näringsbehov (jämfört med dagens koncentrerade fodermedel). Tarmarna och deras bakterieflora är också anpassade för att bryta ned foder med stort cellulosainnehåll (vilket gräs/hö har, men däremot inte kraftfoder). Det är därför det är så viktigt att hästen får i sig tillräckligt med stråfoder för att inte må dåligt.

Idag har människan bestämt att hästen ska äta vid bestämda tidpunkter och i koncentrerade givor, vilket är bekvämt för oss, men kan leda till både fysiska och psykiska komplikationer för hästen.

För få fodringstillfällen och för korta ät tider

För det första få hästarna svårt att effektivt bryta ned fodret och tillgodogöra sig all näring. För det andra har deras ät tiden förkortats väsentligt. Nu äter en häst ca 30-60 minuter efter varje giva, vanligen tre eller fyra givor per dag, ger en total ät tid på ca 2-4 timmar per dag. Att jämföra med det naturliga 45-100 minuter per gång och totalt ca 18 timmar per dygn! Detta är den största anledningen till att hästar utvecklar beteendestörningar av olika slag.

Dels för att de får en massa ”dötid” över och helt enkelt blir sysslolösa, men framförallt för att fodret är slut innan motivationen att äta inte är det, vilket skapar frustration.

För lite eller ingen utevistelse

I stall där hästarna dessutom vistas inne stora delar av dygnet ökar riskerna för beteendestörningar ytterligare. En hästs naturliga tillvaro, det den som nämnts är anpassad för, innebär att ströva över öppna stäppmarker medan den betar. Att ta ifrån dem denna möjlighet skapar uppdämda behov som inte kan kompenseras av ett ridpass.

Stressiga miljöer

Stressiga miljöer ökar också riskerna för beteende störningar. Man hittar majoriteten av de hästar som har beteendestörningar i träningsstall för trav- och framförallt galopphästar. På dessa ställen kombineras ofta flera av de utlösande faktorerna. Ättiderna är vanligen mycket korta, till följd av mycket koncentrerade fodermedel, pellets av olika slag. Man använder sådana fodermedel av två huvudskäl. Dels för att hästarna på s sätt snabbare får i sig det stora näringsbehov de har (hästar i hård träning har ofta dålig aptit). Dels för att det minskar behovet av foderförvaringsutrymmen.

Hästarna i sådana stall står också inne väldigt mycket, då tillgången på hagar är knapp och rädslan för (fysiska) skador är stor. I vissa stall står hästarna dessutom avskärmade från varandra. Behöver det tilläggas att miljön ofta är väldigt stressig?

Smittsamt?

Eftersom det är vanligt att flera hästar utvecklar beteendestörningar i ett sådant stall, har det enklaste sättet att förklara det varit genom att säga att det ”smittade”, att hästarna apade efter varandra. Vem vill ens tänka tanken att man erbjuder sina hästar en så dålig miljö att de blir psykiskt nedbrutna?

Men med en titt på tidigare nämnda förhållanden kan an snabbt säga att denna miljö inte motsvarar de förhållanden hästen är anpassad för och följaktligen har behov av. Hästarna har alltså, oberoende av varandra, utvecklat beteendestörningar på grund av de dåliga förhållanden de utsatts för.

Om en häst med en beteendestörning placeras i ett stall där hästarna får tillräcklig stimulans av fodret, både med anpassade ättider och näringsinnehåll, och dessutom erbjuds utevistelse, kommer detta inte att påverka de andra hästarna. I en dålig miljö däremot kan en beteendestörd häst komma att bli den utlösande stressfaktorn som gör att även en annan häst utvecklar en beteendestörning. Dock! Det finns inget som säger att detta kommer att vara av samma typ av beteendestörning, det är helt individuellt. Harmoniska hästar utvecklar inte beteendestörningar.

Hur hästar lär sig

Hästar har mycket svårt att lära sig saker av varandra ”apa efter”. De har inte den insikt som krävs för det. Först hos mer utvecklade arter som schimpanser finns förmågan till insikt, dis att dra egna slutsatser. Tester har visat att hästar inte ens kan lära sig vägen till en foderkälla (runt ett hinder av något slag) genom att se en annan häst gå dit. De kan inte dra den slutsatsen.

Hästar lär sig dock mycket bra genom ”trial-and-error”-metoden, men den kräver inte heller någon insikt.

Hästar blir rädda för saker som andra hästar skyggar för, men även det är en helt annan sak. Det handlar om instinkter för överlevnad och har inget med förmåga till insikt att göra.

Ett annat sätt att lära sig är tillvänjning, t ex att man ”lär” sin häst att plastpåsen den skyggade för inte är farlig. Tillvänjning kräver inte heller insikt.

Olika beteendestörningar

De vanligaste beteendestörningarna är krubbbitning, luftsnappning, vävning (hästen gungar fram och tillbaka mellan frambenen) och så kallad ”bow-walking” (även kallat vandring).

Beteendestörningar är hästens sätt att ta itu med sina missförhållanden. Tyvärr kan t ex vävning och bow-walking vara skadligt för hästen då det sliter på leder etc.

Krubbbitning sägs ofta orsaka kolik, vilket är felaktigt. Det har nämligen bevisats att den luft hästen ”sväljer” vänder i halsen och således aldrig når magtrakten och kan vålla besvär. Det verkar snarare vara så att det är hästar med magstörningar (av olika orsaker, t ex utfodring, medfött) som blir krubbitare, inte tvärtom. Obehagligheterna från magen gör att de börjar bita.

Därför anser man idag att det är fel att hindra hästen från att bita med olika typer av ”krubbbitar remmar”, den har ju hittat ett sätt att hantera sitt obehag. Man kan rentav gummera de kanter hästen tar stöd emot, för att motverka ökat slitage på framtänderna.

Men min häst har det bra

Att din häst inte har utvecklat några beteendestörningar är inget bevis på att den miljö du erbjuder den är tillfredsställande. När en störning väl utvecklats har du passerat gränsen för vad din häst klarar med råge, och det finns tyvärr ingen återvändo. Hur bra miljö man än erbjuder en beteendestörd häst kommer den att i viss mån fortsätta med sin störning.

Därför bör man varje dag reflektera över vilken miljö och skötsel man erbjuder sin häst. Erbjud den en så naturlig livssituation som möjligt och ge akt på de små signaler som din häst visar, så slipper det gå så långt som att utvecklas till en beteendestörning. Precis som när det gäller t ex utbrändhet hos människor så är det bara ett resultat av att man väntat för länge med att göra något åt en dålig situation.

Anna Nordin 021024

värd för http://hastmassage.ifokus.se/

Lev livet här och nu. Kärleken övervinner allt

Annons:
Upp till toppen
Annons: